Diskrimineringslagens kriterier
Diskrimineringslagen har två syften. Det första är att motverka diskriminering och det andra är att främja lika rättigheter och möjligheter för alla. Lagen har några kriterier som måste uppfyllas för att den ska gälla. Diskrimineringslagen nämner sju diskrimineringsgrunder och sex former av diskriminering.
7 diskrimineringsgrunder
Diskrimineringsgrunderna lägger grunden till varför någon behandlas sämre än andra. Dessa sju grunder är:
- Kön
- Könsidentitet eller könsuttryck
- Etnisk tillhörighet
- Religion eller annan trosuppfattning
- Funktionsnedsättning
- Sexuell läggning
- Ålder
6 former av diskriminering
Det har också en betydelse för HUR diskrimineringen sker och där kommer de sex olika formerna av diskriminering in:
- Direkt diskriminering är när någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation. För att det ska räknas som diskriminering ska det finnas ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Till exempel en person i slöja vill tanka på en bensinmack men måste betala i förskott medan en annan kund utan slöja får betala efter tankningen.
- Indirekt diskriminering är när det finns en regel eller en rutin som tillämpas för alla och den verkar vara neutral men missgynnar. Det kan till exempel handla om krav på en viss längd som kan missgynna kvinnor.
Men det finns självklart undantagsfall då regler och rutiner måste utformas på ett visst sätt för att till exempel öka säkerheten, som att du måste ha en viss längd för att åka bergochdalbana. Om kriteriet eller rutinen har ett godtagbart syfte och de resurser som används är lämpliga och nödvändiga så är det inte diskriminering.
- Bristande tillgänglighet är när en person med en funktionsnedsättning missgynnas på grund av att en verksamhet inte genomför skäliga tillgänglighetsåtgärder så att den personen kan ta del av och vara i en situation jämförbar med personer utan denna funktionsnedsättning.
Tillgänglighetsåtgärder kan handla om stöd, information och kommunikation samt om den fysiska miljön. Ett exempel är att inte använda mikrofon vid framträdanden, något som utgör ett hinder för de med nedsatt hörsel. - Trakasserier är ett agerande som kränker någons värdighet. Det kan handla om kommentarer, nedsättande skämt, gester eller utfrysning och detta agerande har samband med en eller flera av de sju diskrimineringsgrunderna. Till exempel en arbetsgivare som medvetet försvårar arbetssituationen för en kvinnlig arbetstagare för att hon är gravid.
- Sexuella trakasserier är ett agerande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar. Sexuella trakasserier är den enda formen av diskriminering som inte behöver kopplas till en diskrimineringsgrund.
- Instruktioner att diskriminera innebär att arbetsgivaren/chefen ger en order eller instruerar en annan person som är i beroendeställning, till exempel en anställd, att diskriminera någon annan. Det kan också vara att en uppdragsgivare som ger ett företag order om att de ska agera diskriminerande. Till exempel en arbetsgivare som ber ett bemanningsföretag att gallra bort alla sökande som är äldre än 45 år.
Viktigt att tänka på är att varje unik situation behöver tittas närmare på för att bedömas.
E-kursen som inspirerar till en inkluderande arbetsplats
Motverka diskriminering på arbetsplatsen med e-kursen En arbetsplats för alla som utgår från diskrimineringslagen. Skapa en inkluderande arbetsmiljö där alla behandlas lika och där man tar vara på varandras olikheter och styrkor. Sprid en medvetenhet om hur du kan identifiera och agera mot diskriminering för att främja ett positivt arbetsklimat.
